Peder Rogmark, styrgruppsledamot GallRiks, SIKT
Vem är du och vad är ditt uppdrag i GallRiks?
Jag är Peder Rogmark, överläkare vid Kirurgkliniken Skånes Universitetssjukhus, där jag arbetat sedan 2001. På laparoskopi- och bukväggsteamet hanterar vi den benigna kirurgin inom gallvägarna, samt bråck i ljumskar och bukvägg. Huvuddelen av våra ingrepp utförs i Landskronas operationsavdelning.
Sedan flera år är jag ledamot i Gallriks Styrgrupp där jag arbetat med data-presentation, komplikationsregistrering, databasfrågor och FoU-gruppen.
Vad driver dig att arbeta med ett kvalitetsregister?
Sedan många år har jag arbetat med kvalitetsregister eftersom det är en strukturerad uppföljning av vardagskirurgin. Det är egentligen ganska underligt att vi inte vet om den sjukvård vi levererar är tillräckligt bra. Med hög täckningsgrad kan vi lättare jämföra enheter och säkra att en jämlik behandling utförs i Sverige.
På vilket sätt har registret påverkat och påverkar behandling av gallstenssjukdomar?
Åtminstone 13 avhandlingar har använt data från Gallriks. Betydelsen av peroperativ kolangiografi, tidigt upptäckta gallvägsskador och rutinmässig antibiotikaprofylax har påverkat svensk gallkirurgi.
Finns det något du tycker att GallRiks har behov av att förbättra/utveckla?
Bättre och snabbare återkoppling till användarna. Årsrapporten kommer till sin natur alltid i efterskott. Ett försök till snabb återkoppling är Nulägesrapporten som alltid finns när man loggar in i registret. Vi använder dessa data för lite i dag och det måste bli lättare att följa upp sin verksamhet.
Inmatning i registret är nödvändigt och ett slimmat trimmat formulär nödvändigt och en grannlaga uppgift att utforma. Det är en balans mellan detaljupplösning och enkelhet.
En mycket intressant och nödvändig utveckling är bedömning av Case-mix, det vill säga något mått på hur olika patienter skiljer sig åt mellan operationsenheter (eller kollegor).
Hur ser du på framtiden för kvalitetsregister i allmänhet och GallRiks i synnerhet?
Jag är övertygad om att kvalitetsregister har en framtid. Ett mycket viktigt inslag är att det ska drivas av professionen och inte av administratörer för att behålla sin kliniska relevans. För högfrekvent sjukvård kan en jämlik vård bedömas, och för lågfrekventa ingrepp kan kunskapsmängden samlas in snabbare. Vi måste vara öppna för att se skillnader och lära från de som presterar bäst, alternativt förklara varför de inte är de enda förebilderna.