Vem är du och hur/till vad använder du GallRiks?
Fredrik Svahn, 56-årig pappa till två vuxna barn, gift och där till en fullblods-endoskopist. Utbildad i Eskilstuna 1992 till 2001 (AT-läkare samt ST-läkare i kirurgi). Karolinska Huddinge 2001 till 2015 och nu ansvarig för endoskopin på kirurgkliniken SUS-Lund. Min första kontakt med ERCP erhöll jag 1999 under handledning av Gustav Liedberg, men utvecklingen tog först fart på Karolinska tillsammans med Urban Arnelo, Lars Enochsson och Bo Lindberg. Det var då jag insåg, likt Harry Potter i Olivanders trollstavsbutik, att duodenoskopet, det var min trollstav!
Allt eftersom åren har gått, har jag sakta men säkert glidit över från kirurgi till att ägna all tid till endoskopi. Lägg till ett avhandlingsarbete i ämnet och du är fastgjuten nörd i ERCP. I princip har jag från 2008 arbetat fulltid med endoskopi. Det blev därmed naturligt att lämna kirurgin helt och sluta vara kirurgisk bakjour 2017. Någonstans måste jag till slut inse att kirurgi är ett konsthantverk som måste hållas levande och att allt har ett ”bäst före datum”, så även mina kirurghänder. Dock har jag fortfarande en kirurgisk blick och förhållningssätt som jag tror gagnar mitt sätt att arbeta med endoskopin.
Jag har under stor del av min kliniska karriär haft goda erfarenheter av kvalitetsregister. Det första var bråckregistret som visade att man kunde höja kvalitén i landet genom att visa vilka tekniker som fungerar bäst och uppmärksamma komplikationer. Kort sagt, det gjorde mig till en bättre bråckkirurg. GallRiks hade som register, i princip samma upplägg, och det var egentligen självklart att man skulle vara med för att vara medveten om sin egen kompetens. Idag, när jag är ansvarig för en verksamhet, blir registret också ett verktyg i planeringen av klinikens resursanvändning.
Vad tycker du är den främsta styrkan med GallRiks?
Ur ett forskningsperspektiv, helt fantastiskt!
Att få data från, låt oss säga, 30 000 ERCP-undersökningar, insamlade under en begränsad tid, från alla typer av sjukhus och vardagssituationer, med 30 dagars uppföljning, är en enorm styrka. Inget annat land på planeten har ett motsvarande register som Sverige. Perfekt hypotesprövare.
Finns det något som du tycker att GallRiks ska ändra på?
Jag vet att det finns en dragkamp för vad som skall registreras. Det får inte vara för klumpigt för användarna och det måste kännas relevant. Det finns ”eviga” kvalitetsparametrar som behöver följas så länge registret finns, exempelvis post-ERCP pankreatit och lyckad kanylering. Å andra sidan finns trendiga parametrar som följer stort sett industrins produktutveckling och kan ge ledtrådar till om vad som kan vara till fördel. Allt kan dock inte inkluderas. Vi nördar vill naturligtvis se mer uppgifter, men registret är främst för våra patienters säkerhet och inte för mitt personliga forskningsintresse.
Hur ser du på framtiden för kvalitetsregister i allmänhet och GallRiks i synnerhet?
Kvalitetsregister har kommit för att stanna och modern sjukvård kan inte vara utan det. GallRiks har skapat en unik plattform med närmast fullständig nationell täckningsgrad och enligt de valideringar man hittills gjort, råder en mycket hög informationskvalité.
Tänk på att registret är summan av vår gemensamma ansträngning: fyll i rutorna korrekt och gör det i samma stund du gjort ingreppet (måste få säga det)!
Hur många ERCPer tror du att en ERCPist ska genomföra per år för att kunna erbjuda patienten god vård?
Oj – det beror på vem du frågar! Ibland pratar man om 50 eller 75 undersökningar per person och år för att upprätthålla sin färdighet. Det är naturligtvis en arbiträr siffra. Det finns dock en volymsfaktor, men man måste vara försiktig och inte vara allt för kategorisk. Det är främst våra blivande ERCP-ister som måste ha en tillräcklig volym för att få en rimlig inlärningskurva. Arbetar man på en enhet som ger en allt för låg eller oregelbunden tilldelning av undersökningar, får man nog vara beredd att knyta kontakt med ett annat centra för att få chansen att lära sig.
Om du skulle ha en vision för ERCPns utveckling i Sverige de närmaste åren vad skulle det vara, vad behöver vi?
I framtiden ser jag också att endoskopiskt ultraljud (EUS) kommer att smyga sig in som ett spännande alternativ för att hantera sjukdomstillstånd i såväl gallblåsa och gallvägar. I nuläget är det relativt få EUS-entusiaster i landet varför ett EUS-register kanske låter vänta på sig, men tids nog blir det fler och då vore det givet. Annars är mitt råd till blivande fullblods-ERCP-ister: lär dig även EUS!