INLEDNING
Denna information vänder sig till personer (vuxna och barn) med kronisk underventilering som behöver behandling med respirator/ventilator i hemmet.
En respirator är en apparat som stötvis blåser luft (ger andningshjälp eller helt konstgjord andning) in i en patient. Respirator och ventilator är samma sak. BilevelPAP är den vanligaste typen av respirator för hemmabruk
Det krävs en del arbete för att starta behandlingen, men när den väl kommit igång fungerar den oftast utan större problem. Det krävs en välfungerande sjukvårdsorganisation eftersom kontakten med patienten ofta blir livslång.
VAD ÄR UNDERVENTILERING OCH VAD GÖR MAN ÅT DET?
Underventilering innebär att patienten andas för lite så att det samlas för mycket koldioxid (CO2) i blodet. Lungorna är i regel friska eller nästan friska. Det är bröstkorgen som inte ventilerar lungorna tillräckligt.
Underventilering ger inte alltid symptom men förhöjd mängd koldioxid i blodet kan orsaka (morgon)huvudvärk och dagsömnighet. Långvarig svår underventilering kan också orsaka svår bensvullnad pga att det samlas vatten i kroppen.
Underventilering kan oftast behandlas med ganska enkla respiratorer för hemmabruk. Respiratorn blåser in extra luft i lungorna så att koldioxiden vädras ut. Oftast räcker det med 5-8 timmars behandling per dygn, i regel nattetid eftersom andningen då brukar vara ytligast.
VILKA BEHANDLAS MED RESPIRATOR I HEMMET?
Den vanligaste orsaken är sjuklig övervikt där framför allt bukfetman hindrar patienten från att andas tillräckligt. Andra vanliga orsaker är neurologiska sjukdomar med muskelsvaghet eller gravt missformad bröstkorg (exempelvis svår skolios).
VILKEN NYTTA GÖR RESPIRATORBEHANDLING I HEMMET?
Symptomen minskar ganska snart efter behandlingsstart. Patienter som tagit stora mängder vätskedrivande medicin kan ofta dra ner på detta när de haft hemrespirator några månader.
Även om det strikt vetenskapliga bevisläget inte är starkt är det rimligt att tro att behandlingen förlänger livet.
HUR GÅR BEHANDLINGEN TILL?
I de allra flesta fall används en näs- eller ansiktsmask av liknande typ som på bilden.
Respiratorn är eldriven, ibland med reservbatteri, och tar andningsluften från rummet. Extra syrgas behövs sällan.
Respiratorn kan ställas in på många olika sätt. Det krävs en del arbete vid behandlingsstart för att hitta rätt inställningar. Det är inget man kan läsa sig till i en handbok!
Behandlingen kan starta i samband med inläggning på sjukhus men i en del fall väljer man att starta polikliniskt.
VEM SKÖTER BEHANDLINGEN?
Läkaren (oftast en lungläkare) utreder patienten och drar upp riktlinjerna för behandling och följer upp behandlingseffekten vid mottagningsbesök.
Sjuksköterskan eller sjukgymnasten är den som i praktiken bestämmer hur behandlingen kommer att utformas, vilken mask och vilka inställningar som man skall starta med.
Efterjustering av respiratorinställningarna kan göras när som helst, och görs i samspel mellan patient, läkare och sköterska.
Beroende på den lokala organisationen kan respiratortekniker ansvara för en del av uppföljningen av utrustningen.
FINNS DET RISKER MED BEHANDLINGEN?
En mask som inte sitter perfekt kan ge trycksår vilket kan försvåra den fortsatta behandlingen.
En patient som är helt förlamad och som har en mask som täcker både näsa och mun får inte lämnas ensam. En kräkning i masken kan leda till kvävning.
Övriga risker med respiratorbehandling i hemmet är försumbara.
KVALITETSKONTROLL AV HEMRESPIRATORBEHANDLING
Sedan 1996 finns ett uppföljningsregister som Svensk Lungmedicinsk Förening ansvarar för och som numera ingår i andningssviktregistret Swedevox. Där samlas uppgifter om sjukdom och behandlingsresultat för alla patienter som inte motsätter sig att ingå i registret. Dessa uppgifter används för att utvärdera och förbättra långtidsbehandling med respirator i hemmet.