Migrationsskolan vid Kunskapscentrum demenssjukdomar, Region Skåne har givit ut en rapport om tolkning i demensvården: Inga om men eller varför. Att främja säker och jämlik kognitiv utredning genom tolk. Rapporten pekar på flera utmaningar som såväl hälso- och sjukvården som vården- och omsorgen står inför när det gäller kommunikation genom tolk.

Kort information från Migrationsskolan om rapporten:

Vår erfarenhet inom Migrationsskolan, Kunskapscentrum demenssjukdomar är att kognitiv utredning genom tolk är en komplex situation för samtliga inblandade parter: vårdpersonal, patient och tolk. Trots att användning av tolk är en del av vardagen för många, både inom hälso- och sjukvården generellt (inom Region Skåne bokades tolk vid över 210 000 tillfällen under 2018) och inom demensvården, uppstår ofta osäkerhet och otrygghet när kommunikationen sker genom tolk. Detta kan leda till felaktig utredning, diagnos, vilket i sin tur kan leda till felaktig medicinering, omvårdnad och stöd.

Med denna bakgrund ställde vi oss frågan hur den kognitiva utredningen påverkas av att en tolk är närvarande. Rapporten bygger på en kartläggning och ett utvecklingsarbete, som skett i samverkan mellan Migrationsskolan och en specialistklinik inom minnessjukdomar i Region Skåne. Med ljud och bild har vi under drygt två års tid dokumenterat 19 kognitiva utredningar med vårdpersonal, patient och tolk närvarande. Materialet har därefter översatts, detaljgranskats och analyserats.

Resultatet visar att i samtliga av de dokumenterade utredningarna uppstod utmaningar vilka påverkade den kognitiva utredningen. De kommunikationssvårigheter som uppstod mellan vårdpersonal, patient och tolk kunde leda till att patienten felbedömdes vid testningen. Det visade sig även att de tester och frågeformulär som användes under den kognitiva utredningen dels var svåra att administrera genom tolk och dels var påverkade av utbildningsbakgrund vilket påverkade interaktionen mellan vårdpersonal, tolk och patient.

Resultatet av det analyserade materialet beskrivs utifrån tre övergripande teman.

  • • Vårdpersonalen saknade ofta kunskap om att kommunicera genom tolk. Detta visade sig på flera sätt: vårdpersonalen använde återkommande svåra ord, talade i för långa meningar, ställde inte kontrollfrågor för att säkerställa att patient och tolk förstod varandra. Det hände även att vårdpersonalen överlät bedömningen åt tolken.
  • • Tolken gjorde direkta feltolkningar. Vid samtliga översatta utredningar hände det att tolken vid flera tillfällen inte översatte det som vårdpersonal och patient sade korrekt. Det förekom att tolken inte hittade rätt ord, lade till i det som sades eller inte tolkade allt.
  • • Patientens situation påverkas av samspelet mellan vårdpersonal och tolk. Kommunikationssvårigheter från vårdpersonal och tolk ledde till osäkerhet, irritation och utsatthet hos patienten vilket i sin tur påverkade patientens medverkan och delaktighet. Detta hade i sin tur betydelse för en tillförlitlig testning och bedömning av patientens förmåga.

I rapportens kapitel två ges flera exempel och citat från de dokumenterade utredningarna som visar feltolkningar och felbedömningar som uppstår i samtalet mellan vårdpersonal, patient och tolk.

Klicka här för att komma till rapporten

 

Tillbaka till toppen
Cookies gör att denna webbplats fungerar korrekt. Genom att fortsätta använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies.
Vår policy om cookies och personuppgifter OK