Modern hjärtsviktbehandling syftar till att förbättra överlevnaden, öka välbefinnandet och minska behovet av sjukhusinläggningar. Läkemedel, olika hjälpmedel och förändring av levnadsvanor är en viktig del av behandlingen.

Läkemedelsbehandling

Basen i hjärtsviktsbehandling utgörs ofta av så kallad RAS-blockad tillsammans med betablockerare.

De läkemedel du har fått utskrivna kan på sikt hjälpa ditt hjärta att återfå en del av sin ursprungliga kraft. Genom att ta de mediciner som läkaren ordinerat i rätt doser kan du långsiktigt öka både välbefinnande och hälsa. 

Skulle du uppleva obehag eller andra biverkningar av dina mediciner är det viktigt att du kontaktar din läkare. Läkaren kan då skriva ut ett annat läkemedel som passar dig bättre.

Läkemedel vid hjärtsvikt

RAS-blockad – avlastar och skyddar hjärtat

I stora studier har behandling med RAS-blockad (ACE-hämmare eller angiotensin II- antagonister, ARB) visat sig lindra symtom, öka arbetsförmågan, minska behovet av sjukhusvård och förlänga överlevnaden vid hjärtsvikt. RAS-blockaden avlastar hjärtats arbete genom att den minskar produktionen av blodtryckshöjande ämnen och gör så att blodkärlen slappnar av och vidgar sig. RAS-blockaden motverkar också att hjärtmuskeln växer till och blir förstorad samt motverkar vätskeansamlingen i kroppen. RAS-blockaden förstärker effekten av västskedrivande läkemedel och ges därför ofta tillsammans med ett sådant för att uppnå största möjliga effekt.

Läkemedlens kärlvidgande effekt leder till en minskad belastning på hjärtat och gör det lättare för hjärtat att pumpa runt blodet i kroppen.

Vanliga läkemedel är enalapril (Renitec ®), ramipril (Triatec ®), kandesartan (Atacand ®), losartan (Cozaar ®), valsartan (Diovan ®).

ARNI - avlastar och skyddar hjärtat

ARNI-läkemedel (Angiotensin Receptor Neprilysin Inhibitor) har visat sig lindra symtom, minska behovet av sjukhusvård och förlänga överlevnaden vid hjärtsvikt. ARNI är en kombination av RAS-blockad och neprilysinhämmaren sakubitril. Utöver effekten av RAS-blockad (beskrivet ovan) bidrar neprilysinhämmaren till ökade nivåer av natriuretiska peptider - kroppsegna peptider med flera fördelaktiga egenskaper. Dessa gör t ex att blodkärlen slappnar av och vidgar sig, befriar kroppen från överskott av vätska (ödem) och motverkar att hjärtmuskeln växer till och blir förstorad. ARNI ges istället för RAS-blockad och det är viktigt att man inte tar RAS-blockad läkemedel samtidigt som man tar ARNI.

Sakubitril/valsartan (Entresto®)

Betablockerare – skyddar mot stresshormoner

Betablockerare har liksom ACE-hämmare visat att de lindrar symtomen, minskar behovet av sjukhusvård och förlänger överlevnaden. Betablockerare avlastar hjärtat framför allt genom att minska hjärtfrekvensen så att hjärtat får mer till att fylla sig. Regleringen av hjärtfrekvensen skyddar också mot allvarliga rytmrubbningar. På samma sätt som ACE-hämmarna och ARB motverkar betablockerarna en sammandragning av kärlen och sänker blodtrycket.

Exempel på vanliga betablockerare är metoprolol (Seloken ZOC ®), bisoprolol (Emconcor ®), karvedilol (Kredex ®).

Mineralkortocoidreceptorantagonister - milt vätskedrivande som sparar kalium

Mineralkortocoidreceptorantagonister (MRA), även kallade aldosteronantagonister minskar behovet av sjukhusvård och förlänger överlevnad. MRA ökar utsöndringen av vatten i urinen samtidigt som de minskar utsöndringen av kaliumsalt. De har dessutom en blodtryckssänkande effekt. MRA motverkar också att hjärtmuskeln växer till och blir förstorad.

Vanliga läkemedel är spironolakton (Aldactone®), eplerenone (Inspra®).

Sinusknutehämmare – sänker vilopulsen

Sinusknutehämmare kan minska behovet av sjukhusvård och förlänga överlevnaden vid hjärtsvikt. Sinusknutehämmare används vid normal hjärtrytm och kvarstående hjärtsviktssymtom efter behandling med betablockerare eller när dessa inte tolereras.

Exempel på sinusknutehämmare är ivabradin (Procoralan®).

Intravenöst järn - förbättrar livskvalitet

Behandling med intravenöst järn mot järnbrist är en ny behandlingsprincip vid kronisk hjärtsvikt. Intravenöst järn fyller på järnförråden, förbättrar livskvalitet och ökar fysisk prestationsförmåga.

Järnbrist är vanligt och ses hos hälften av patienterna med kronisk hjärtsvikt. Järn är nödvändigt för att hemoglobinet i de röda blodkropparna och myoglobinet i muskelvävnaden ska kunna transportera syre i kroppen.

Behandlingen med intravenöst järn ges i blodet direkt vilket gör att järnet snabbt kan tas upp av kroppen

Järnkarboxymaltos (Ferinject)

Digitalis - förbättrar cirkulationen

Digitalis ges ibland till patienter med hjärtsvikt. Digitalis förbättrar cirkulationen genom att stärka hjärtats pumpförmåga och minska pulsen vid hjärtsvikt.

Exempel Digoxin

Diuretika - vätskedrivande läkemedel

Vätskedrivande medel eller så kallade diuretika lindrar framför allt symtomen vid hjärtsvikt. Läkemedlen befriar kroppen från överskott av vätska (ödem), samt sänker blodtrycket. Den vätskedrivande effekten märks redan efter 1/2–1 timme, är som störst efter 1–2 timmar och försvinner efter 4–6 timmar. Den blodtryckssänkande effekten kvarstår längre. Det finns i huvudsak två typer av diuretika: de med snabb effekt och de med lite mer långsam effekt.

Exempel på vätskedrivande läkemedel är Furosemid (Furix®, Impugan®, Lasix®, Bumetanid (Burinex®), Toresamid (Torem®).

Fysisk träning

Fysisk träning är en viktig del av behandlingen vid hjärtsvikt. Träningen ökar fysisk kapacitet och muskelstyrka och ger positiva effekter p. livskvalitet, arbetsförm.ga och ökad gångsträcka. Effekten av träningen hjälper dig att orka mer i det dagliga livet. Den fysiska träningen ska vara regelbunden och anpassas utifrån varje persons individuella förutsättningar. Be om kontakt med en fysioterapeut för bedömning av din fysiska kapacitet och utprovning av ett personligt träningsprogram.

Vid hjärtsvikt kan man oftast inte träna upp den skadade hjärtmuskeln, men övriga muskler kan tränas att bli mer uthålliga. Effekten brukar märkas p. att arbetsförmågan och det allmänna välbefinnandet ökar. Det är viktigt att man trivs med sin träning och att den utförs i ett tempo som känns bra.

Pacemaker vid hjärtsvikt

Ibland kan man ha nytta av en speciell form av pacemaker. Behandlingen motverkar att vänster och höger hjärtkammare rör sig i otakt genom impulsgivare i b.de höger och vänster hjärtkammare. Det gör att hjärtats sammandragningar blir mer effektiva. Hos en del patienter med hjärtsvikt har det nämligen upptäckts att hjärtats väggar inte arbetar s. samordnat som de ska. När en vägg rör sig inåt, buktar den utåt på ett annat ställe. Den här bristfälliga samordningen är ineffektiv och slösar med hjärtats redan knappa krafter.

Behandlingen kallas CRT (Cardiac Resynchronization Therapy) eller ”resynkronisering med biventrikulär pacing” och passar vid vissa förhållanden. Fråga din behandlande läkare om CRT skulle kunna hjälpa dig.

Skydd mot livshotande rytmrubbning

Om du har haft eller löper stor risk att f. livshotande störningar i hjärtrytmen, kan du f. en inopererad defibrillator, en s. kallad ICD (Implantable Cardioverter Defibrillator). Det är också en sorts pacemaker. Om ICD:n upptäcker att hjärtat råkar in i en svår livshotande rytmrubbning löser den ut en strömstöt genom hjärtmuskeln så att rytmrubbningen avbryts och hjärtat slår som vanligt igen. Fråga din behandlande läkare om ICD är lämpligt för dig.

Enstaka personer kan ha behov av både en CRT och en ICD. Då finns apparater med bägge funktionerna i samma dosa.

Kranskärlsröntgen och hjärtoperationer

Hjärtats kranskärl förser hjärtmuskeln med blod. En kranskärlsröntgen görs för att undersöka om det finns förträngningar eller stopp i kranskärlen. Kranskärlsröntgen kan göras om det har konstaterats att du har hjärtsvikt och undersökningsresultat eller symtom tyder på att du kan ha en kranskärlssjukdom. Om det visar sig att det finns förträngningar i kranskärlen, kan en så kallad ballongvidgning (PCI, Percutan Coronar Intervention) bli aktuell då läkaren, via ett kärl i ljumsken eller armen, öppnar upp kranskärlet med hjälp av en ballong. Ofta sätter man samtidigt in en stent (ett slags metallnät) som håller blodkärlet vidgat. Är detta inte möjligt kan även en bypassoperation (CABG, Coronary Artery Bypass Grafting) bli aktuell.

Om man har problem med läckande eller trånga hjärtklaffar kan en klaffoperation förbättra hjärtats pumpfunktion.

Vid mycket svår livshotande hjärtsvikt kan vissa patienter även tvingas genomgå ett hjärtbyte (hjärttransplantation).

 

Tillbaka till toppen