Idag, den 26 januari, begravs vår kära kollega och vän Andreas Terént. Saknaden är stor och på något vis är det fortfarande fullkomligt oförståeligt att Andreas inte kommer till nästa styrgruppsmöte i TIMING. Visst, vi har vetat att det pågick en kamp i hans kropp och att behandlingen som skulle förlänga livet också hade sina biverkningar. Samtidigt som vi i januari 2016 fick glädjebeskedet om finansiering till TIMING-studien, upptäcktes hans lungtumör. Andreas lämnade då alla sina uppdrag (inom klinik, forskning, Riksstroke och Stroke-Riksförbundet m.m.) med omedelbar verkan. Men inte långt därefter återkom han och frågade med sin sedvanliga ödmjukhet om vi hade något emot att han deltog i TIMING-arbetet igen. Och han fortsatte att komma, med ovärderliga bidrag till projektet varvat med berättelser om upplevelser i natur och med matlag. Cyklandes tog han sig om vartannat till forskningsmöten och till läkarbesök. Med samma eftertänksamma klokhet, vetenskaplig skärpa och en glimt i ögat. Vi kommer att sakna Andreas mycket.
Andreas, född 1945, växte upp i en prästfamilj i Dalarna och Västmanland. Efter studentexamen i Falun och läkarexamen i Stockholm gick flyttlasset till Söderhamn. En stad vars namn Andreas placerade på den internationella strokekartan i och med Söderhamnsstudien, en epidemiologisk strokestudie med ytterst få motsvarigheter, vare sig nationellt eller internationellt. Andreas och Söderhamn bidrog också till ECASS-studien, en av de första internationella trombolysstudierna. ”Stort projekt på litet sjukhus” var en av rubrikerna om studien. Andreas menade själv att publiciteten kring ECASS bidrog till att han 1994 rekryterades till Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Hjärnkapacitet kan räddas på flera sätt, vid ett strokeinsjuknade är det avgörande att komma snabbt till diagnos och behandling. Det var inte en självklarhet i mitten av 90-talet. För att sprida information om behovet av snabb handläggning var Andreas med och myntade sloganen ”Rädda Hjärnan”. Ett begrepp som i dag används över hela Sverige.
I början av 90-talet var Andreas också med i den lilla kärngrupp som startade Riksstroke, världens första kvalitetsregister för stroke som täckte ett helt land. Han var en av nyckelpersonerna i Riksstroke under mer än 20 års tid, och han bidrog starkt till registrets utveckling.
Andreas fick genom sina många år som strokeläkare särskilda insikter hur stroke kan påverka inte bara den som insjuknar utan också närstående. Ett viktigt engagemang för honom var därför Stroke-Riksförbundet, patientorganisationen för stroke, där han var medlem i föreningens styrelse och i det vetenskapliga rådet.
Under sin sjukdomstid skrev Andreas ned sina minnen från arbetslivet. En bok tillägnad hans och hustrun Birgittas barn och barnbarn, ”för att de ska få veta vad jag gjorde när jag inte var med dem”. Boken, som är en medicinhistorisk nutidsskildring, finns att ladda ned här: Minnen från mitt läkarliv, av Andreas Terént.
Andreas hade förmågan att lära sig av andra, att kombinera olika idéer till nya tankar och att föra kunskap vidare. Att inte stå still. Hans initiativ till TIMING är ett exempel på det. Om kvalitetsregister för hjärtsjukvård kan användas för att utföra randomiserade studier för att besvara angelägna kliniska frågor, ja – då kan även Riksstroke klara det. Andreas var TIMING-studiens hjärta och hjärna, och vi är honom oändligt tacksamma.
Signild, Bo och Jonas
Tänk gärna på Läkare Utan Gränser, gåvotelefon 010-199 33 00